597. Pappa, det är ett konstverk!

Sonen häller, metodiskt och koncentrerat, ett helt glas mjölk på och i laptopens tangentbord.

Vet ni vad han säger sen?

Det var mjölken! Den estetiserade datorn! Det är ett konstverk, pappa!

Och:

Åskådarens reaktion [Förf: här menade han mig, förmodar jag] var det viktigaste kanske viktigare än själva mjölkhällandet!

Pojken är fem, så vad kan jag göra?

Annat än att förklara om hur verkligheten är beskaffad, vad som händer när mjölk kortsluter kretsar, hur mycket det kommer att kosta att laga datorn, hur mycket arbete jag hade sparat i den, hur det känns för mig som äger datorn, om postmodernismens och relativismens misslyckande och brister, om hur fiktion kräver en överenskommelse om dialog, om hur hjärnan har ett par olika sätt att förhålla sig till världen och att det är farligt att tro att världen består av de symboler som en del av hjärnan konstruerat för att kunna fatta den och manipulera den, om att ta ansvar för det man säger och gör, om att inte förställa sig, om att livet inte är ett spel eller en teater, och om du vill leka, se till att dem du leker med också är med på leken, och att vad du än gör: börja inte inbilla dig att du klarar av att spela olika roller för då är du snart helt förlorad i ett maskspel.

Såklart får han bara något glansigt i ögonen. Sen skiner han upp.

Pappa! Får jag Batman-masken då?

Den där trötta tunga blicken min egen far hade då och då, ja, nu får jag den.

På vägen ut från vardagsrummet där jag nu har börjat torka upp mjölken som runnit ner på golvet, viskar han något i sin lillebrors öra. Lillebror är två år och nu skriker han och slår med sina små nävar efter storebror.

Pappa! Pappa! Han slåss! Man får ju inte slåss!

Nej, suckar jag, man får inte slåss…

Senare på dagen hittar jag en teckning gjord med brun krita. Det ser mest ut som kludd. Under kluddet står det med spretiga bokstäver vars komponenter sitter lite här och var:

”Pappa bajs.”

Jag väljer att bli stolt över att ungen lärt sig skriva. Det där med särskrivning får vi ta en annan dag.

Advertisements

5 responses to “597. Pappa, det är ett konstverk!

  1. Ja jisses. ”Underbart” är väl kanske inte rätt ord til en uppgiven haverierfaren man, men ändâ. ”Ganska underbart”! (hoho). Och fin text. (Hälsningar en som hade en liknande erfarenhet i vintras. Liknande i begreppet äppelmos). Hu. Hoppas det gâr att fâ tillbaka nâgot. Lär ungen skriva ”marodör”?

    • Oj, det där var ren och skär fiktion, ledsen att luras… Läste i SvD om mannen som skapat den där enkronan med otillbörlig text om kungen och tyckte det var kul att han drog en Vilks och försvarade sig med att ”det var konst”.

  2. Fast luras, det gör du inte – det var jag som var naiv!

  3. Icke-text-respekterande, snarare, förresten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s