600. Jag vet inte mycket längre

Något gav oss vår största gåva och förbannelse: att vara självmedvetna.

Samtidigt fick vi musiken, poesin och konsten.

För att stå ut med oss själva.

Hur det går? Åt helvete. Men på ett skönt sätt. Något släpar mig fortfarande i håret rakt in i elden.

Bara att säga det: Åt helvete. Åt helvete. En förbannad njutning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s