599. Nu vet jag ännu lite mindre

Ruiner kvar, av det som var
den ståtliga fästningen
Hur Kan Du.

Förfallet avklarat under en dröm.

Om en skog av blommande mandelträd
där inget vatten och ingen mat stod att finna,
bara skönhet, skönhet i oändlighet åt alla håll.

Stenmjöl som jag smörjer mig med,
så man vet vad man inte är
då man jagar det som flyger i gryningen.

Det jag är minst släkt med längtar jag efter mest.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s