604. Två svarta punkter

Regndropparna spelar på handryggens blodkärl
ett stycke om svek, om ensamhet.

På de förtvivlade vågorna är Tiden blott ett bräckligt skepp
som tar skydd i det gröna, och fyller det
med mörker.

Stormrivna granar reser sig,
koltrasten binds vid en kal tallgren
och tvingas bli filosof, mot sin natur;
en svart punkt i himlen.

Liven som far förbi mig är linjer
och jag liknar mest en svart sopsäck
full med piss och blod.

2 responses to “604. Två svarta punkter

  1. I thank Thee for most this amazing poem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s