606. Gräsbarn

De som stannar för att dansa
en stund, med gräset på ängen
är få och daggbestänkta.

Två rävvalpar rusar fram i yrsnön
och skuttar som ett par killingar,
när de försöker fånga flingorna.

Själv har jag släpat granris hela dagen
och smörjt in huden med kåda och hat.
Nu är ögonen gula och köttet brinner.

Med ett hugg släcker jag ljuset som växer
där borta i hörnet på tidens brevpapper.
Inget slipper undan, inget ska leva vidare.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s