607. Till Federico García Lorca

En dag kommer jag dansa med dig,
under en annan himmel, i skuggan
av ett träd dit fåglarna kommer för att dö.

När du fördes bort fanns jag hos dig,
som jag alltid finns hos dig, min förste
älskare.

Det är i din värld jag bor, den som växer
likt en spricka i betongen, där himlen
är mjuk som kaninpäls.

Och det första slaget träffar också mig,
blodet i din mungipa växte till trädet
där vi nu dansar.

Och de hatiska orden far i vinden här,
en flock kajor som kastar sig av och ann
under den grå skyn.

Och när kulorna tränger in, blir deras hetta
den kärlek som strålar ur stjärnorna på den här himlen.

Där vi dansar i skuggan av trädet
dit fåglarna kommer för att dö.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s