612. Regn

Uttänjd och genomskinlig,
daggmasken på det regnvåta gruset.

Fläderblomstern som skälver,
viskar sötma och frisk lust.

Under molnen låter vi oss smekas
av vårt första element, vår enda
sanning.

Aj! Aj! Aj!

Att inte vara ett regn
som får röra allt levande, rinna
längs din kind, fukta ditt hår
och hänga i en droppe på din underläpp;
tungspetsen –

Aj!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s