614. Flyt

Publicerades den 23/06/2012 | 4 kommentarer

Hur mycket sorg finns i en mänska?

När jag blundar är jag utan slut.

Bilderna är omskrivna
av rymdsorgen.

Och inga minnen är större än sorgen
över att flyta på rygg.

Och varken kan vi bottna
eller lyfta.

Detta inlägg publicerades i Dikter, Sorg. Bokmärk permalänken.

4 svar till “614. Flyt”

Gabrielle Björnstrand | 24/06/2012 kl. 16:04 | Svara

Det låter som om du har ett mycket salt vatten under dig.
Bra att du länkade till you-tube-Dylan. Har inte hört ngt med så bra ljud förut. Och lyssnade vidare på: What was it you wanted och Positively 4:th Street.
- Gunnar Strandberg | 24/06/2012 kl. 20:54 | Svara
  
  Jag kan inte riktigt se vad som finns under, bara att det där flytandet är att vara fastklämd, och att blicken tvingas blicka åt ett visst håll…
Gabrielle Björnstrand | 24/06/2012 kl. 21:24 | Svara

Förlåt, jag var lite off side i min kommentar – såg bilden av en engelsman som flyter i Döda Havet. 400 meter under havsnivån.
- Gunnar Strandberg | 24/06/2012 kl. 22:25 | Svara
  
  Alla läsningar är bra läsningar! Inte off side, men jag läste inte som du.

Lämna ett svar till Gunnar Strandberg Avbryt svar