616. Midsommarsorg

Vad binder mig?

En hård vajer
flätad av dagens sista solstrålar.

Att se solen sjunka ikväll
väcker åter döden.

Döden som krypande
slätade ut min farmors rynkor
och tömde hennes lungor.

Att vrida sig om mot solen nu
är att rinna ut över golvet
och försvinna in i en spricka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s