624. Solen är tyst

Varje kväll står jag en stund vid balkongdörren och tittar på himlen som färgas av solen då den sjunker ner bakom träden i Lill-Jansskogen.

Den mentala platsen är mitt oratorium och även mitt väntrum. Bönerna glider tyst och långsamt ner med solen, och tiden går och inget kommer tillbaka, inget färdas mot mig på de där vackra men sorgsna färgerna av rosa och aprikos. Kväll efter kväll, dag efter dag; det är tyst, det ekar inte ens.

Ja, dagarna går och liv med dem. Liv som jag betraktar från ett avstånd och inte tror är på riktigt. Liv som är ytan på något som spruckit. Min blick halkar på den och dras bara till sprickorna, runtomkring. De är det enda som verkligen intresserar mig.

Poetisk rättvisa: Det enda jag någonsin velat är det enda jag tvingats att kämpa för hittills i livet. Allt annat har jag sovit mig igenom med bravur.

Vaken. Att vara vaken. Klar och redig och se lika skarpt som frosten biter en nyårsmorgon i fjällen. Det kan vara en förbannelse. Solen är tyst.

Advertisements

14 responses to “624. Solen är tyst

  1. Bra skrivet. Jag såg solen gå ned helt röd, och ångrade att jag satt mig på bussen. Det finns alltid ett avstånd man vill bli av med. Trots att jag spenderat en meditativ timme vid vattnet.

    Om du verkligen sovit dig till Bravur, så får du nog räkna med att betala för det andra…but who am I? Queen Karma?
    I alla fall; det jag själv betalar för är nog alla mina timmar vid vattnet, tror jag. Det blir det ingen bravur av. På ett tag än.

  2. Nej, ”betala för” låter ju som om man har en skuld, det menar jag inte heller. Man har en tid bara. Och ett val. Och allt sånt som du vet.

    Jag är inte orolig för dig, för din begåvning menar jag; den får sin tid. Och den kanske ändrar sig. Jag är inte ens orolig för mig själv och min begåvning. Fastän jag kanske har mer ont om tid än du. Men efter 1; a aug, mer tid.

    Låt oss lyckas till!

    • Tack fina du!

      Men det där med mer tid… Vem vet vilka mattor som vävs åt oss? Själv får jag mer tid efter midsommar, närmare bestämt hela hösten och det ska bli finfint. Ska skriva på roman nummer två och kanske sätta ihop en diktsamling (kanske).

  3. Å, gör en diktsamling också. Prosadikter eller?
    Jag tycker så mycket om när du skriver om människor (och natur och känslor visst) som texterna där din son är med. Och ”Min brors skor” som är längesen nu, men kvarstår i minnet. Som lätt genial i sin ”avskaladhet”.

    • Nej, inte prosadikter, det tror jag inte. Jag gillar att skriva kortkort, små saker som man kan hålla i handen eller minnet.

      Vad roligt att du gillar! Synd då att jag oftast är så förbaskat upptagen av att skåda mig själv ; )

    • Men, förresten, prosadikter, är inte det det du arbetar på? Har för mig att du skrivit om det, eller om vi talat om det? (Dåligt minne.)

  4. Fast jag menade nog just väldigt korta prosadikter; eller kanske poetisk kortprosa; är inte ”Min brors skor” en sån?
    Förresten var ju din kärleksdikt speciellt vacker också. Kosmisk, sort of.

    Jag vet faktiskt inte vad jag skriver, men jag tänker inte på poesi; det bara blir något liknande ibland. Finns ingen som helst ambition i det. Nu.

    Det är mina längre grejer, romanen etc. som ska bli klar…med viss ambition. Som inte är speciellt kul anser jag, men kanske ändå en av tre, fyra motorer. Varav en ju alltid är en känsla av att man har något att berätta som ingen annan nyss sagt och i varje fall inte på DET viset. Djupsinnigare än så behöver det inte va. Tror jag.

    • Inte heller jag tänker så mycket på etiketter, egentligen inte alls. Visst, prosadikter kan givetvis vara korta, men har nog aldrig tänkt att det är det jag skriver. Nej, ambition har ju en tendens att förgifta en text. Det får man hålla sig ifrån, ivarje fall i skrivakten.

      Själv har jag oftast ingen aning om vad jag vill berätta, det går det med. När jag blir osäker på min egen text och den gör mig lite förvirrad då vet jag att jag är på rätt väg. Det är konstigt.

    • Roligt att du tyckte om kärleksdikten, den blev ganska bra.

      Puh, nu är jag färdig. Var uppe 5 och har jobbat för mycket. Dags att sova. Mycket vacker himmel över Lill-Jansskogen även nu ikväll. Speciellt fint blir det eftersom vi har ett par björkar utanför och man liksom ser rodnaden genom lövverket. Ah, lugnet.

  5. Ah, vad ni ar fina. Godnatt och sota drommar. (halsn. ”kanner mig som att ha suttit och tjuvlyssnat).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s