630. Spegelmän

Ni ska säga oss till liv,
och när det ogjorda står framför er
förvandlar ordvinden karga klippor
till en len och smidig hud,
som inte tål beröring.

Men ur hud kan alltid gräs växa, och under den:
svarta korn som mosas till oljig vätska och tränger ut i livet
som svett under feberfrossan.

Speglarna, speglarna… Ni som tror
att livet är en vandring i en skog
av glasträd med skärvor till blad.

För er är vi pölar; grunda
med multnande bilder
som täcker en ogenomtränglig botten.

Försöker ni mer än att titta, krossar ni
tänderna, spränger organen,
eller får upp en handfull stinkande död
och såriga fingertoppar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s