632. Våroffer

Krax från pölen som liknar en överkörd kråka upplöst i syra.
Du kan fortfarande ana det glimmande svarta ögat;
det borrar i dig.

Mänskor irrar kring bländade av vätebombsljuset,
snubblar över ömsade skuggor, stapplar fram med krökta ryggar,
som om återuppståndelsen piskade dem alla till underkastelse.

Grymma skratt då en pälstant halkar av gångstigen,
går ner sig till midjan i dyn i kanalen och förgäves
sliter sönder fjolårsvassen i ett försök att komma upp.

Det som flyter förbi oss liknar små gröna öar av mossa
där vi vadar uppströms i floden av lila rök som flödar från bålet
av våroffer; de som ska uppfylla våra innersta önskningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s