634. Självhatsfyllebloggdikt

Jag borde ha alkolås på bloggen.

Det yr omkring mig, små små våta strängar
vrider sig och svävar och lyser svagt vitt,
här i skenet från mitt självhat.

Hela jag läcker. Det är det som yr;
droppar av jag, ett stoftmoln kring mig.

Vi kan tydligen springa läck, utsöndra våra
sunda vätskor.

Och vad blir kvar, när allt det som är gott
strålar ut? Vad ersätter vi oss med?

Vi står där, till slut, stumma och rör med händerna
i dimman som omger vår kropp, får den att strömma
och leka runt,
dimman, virvlar i en tekopp,
det enda som är kvar av oss.

(Döm mig inte för hårt.)

Advertisements

3 responses to “634. Självhatsfyllebloggdikt

  1. Nämen Gunnar da, den förra dikten som var så lugn och vacker.
    Jag dricker inte, men känner mig också lite odd i afton. Månen kanske?
    Du får väl kolla vad den gör med dig ; )

  2. Fullmånen ännu fullare i kväll. Gör den inte sällskap!

    Glädelig Påsk – efter idag då! Men vi som har vår Bach gläder oss alla dagar. Och så väntar du ju en ny kyckling också!

    • Nej, haha, nu får det räcka Gunnar!

      Tack för stödet. Det är mitt arbete som suger märgen ur mig, det jag gör för att ha råd att skriva. Någon gång ska jag skriva om det.

      När jag blir sådär och världen går under finns det en sak som slår alla ångestpromenader i världen och det är att sova, så det har jag gjort, och allt ter sig ljusare idag. Dessutom tog jag även just en promenad. En god natt till, så…

      Och: Nej, inga fler kycklingar här; min kvinna var oerhört trött, som om hon vore gravid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s