645. Hin ger sig hän

Fräser katten, landar på våtsjuk mark.
Smiter längs husen, ut på Gärdet, där
hin låter hen ge sig hän.

Ögonen sväller upp och glider som
vatten över is. Det växer hår på min tunga,
blodet tränger ut ur porerna.

Det här är mitt land, hin på hinsidan
i den mörka mitten som inget
snurrar kring, utan bara flyr från.

Stadens ljus flyter bort från min
kropp, och jag slickar bort huden
när jag tvättar mig en ny dag.

Vackrare? Vacker som en mardröm,
vacker som en atombombsexplosion,
vacker som en fågel som faller död ur skyn,
vacker som ett uppstoppat rådjur.

Advertisements

2 responses to “645. Hin ger sig hän

  1. Käre Gunnar, parasiten är väck, du är tillbaka! Hin lâter hen ge sig hän. Âh.
    Nu har jag dessutom tagit mig tid att lyssna pâ Nine horses. Ren upptäckt. Sâ bra! (lite som den där svenska duon jag just nu ej kommer pâ namnet pâ med nâgot akvatiskt i namnet. Det kommer).
    Och hur vi sedan hamnade bland 666 efter 333, ocksâ det en upptäckt, liksom hur vi nu här vandrar framât baklänges i tiden, bara det.
    Apropâ funderingarna nedan – att lägga ifrân sig en bok är i vart fall i mitt fall en âldersfrâga. Länge ”moraliskt bunden” att avsluta det som pâbörjat äro (? moraliskt bunden av vem, kan man frâga, som sâ mycket annat vad gäller det moraliskt bundna). Nu lämnar jag gladeligen hädan för att istället lâta hen ge sig hän annorstädes; det blir mer stimulans sâ.
    Hertha Müllers hjärtljud. Skall jag villigt erkänna att jag började och lade ifrân mig – dock kanske främst pga fel lästillfälle (en annan viktig anledning att lägga ifrân sig). Trevlig mândag.

    • Helena, kul att du gillade det där med hin och hän! Och Nine Horses upptäckte jag själv alldeles nyligen, till min glädje.

      Vad gäller parasiten så låt oss säga att den är halvväck. Eller att den kommer och går. Sliter hårt om dagarna och när kvällen kommer har jag liksom tömt mina mentala basresurser; hjärnan är en gröt. Tyvärr ihopkokt av ganska tråkiga saker, men det betalar räkningarna och ger mig skrivtid på sikt.

      För mig är det också en åldersfråga. Just bättre att ge sig hän annorstädes. Tiden är knapp. Och du har ju barn också, som jag, och helt plötsligt är timmen ännu senare!

      Får se om jag läser klart Müller. Där finns mycket att lära, och hon behärskar sin teknik till fullo, men jag har svårt för vissa saker, exempelvis hur hon väljer att gestalta vissa saker, som den där Lola. (I början, har inte kommit så långt än.)

      Tack för fina ord och dialogen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s