653. Ett förtydligande

Det är något jag vill förklara. Kanske fick läsaren för sig att jag gått och blivit [språk]materialist när jag skrev om dikten som ett ting. Nej, dess motsats! Förkylning och barn som inte riktigt vill gå och lägga sig hindrar mig från att skriva allt som skulle behöva skrivas just nu. Kort, en antydan till förklaring. Låt mig citera en omvälvande bok jag just nu läser (och som jag lovar att återkomma till, eftersom alla borde läsa den):

[…] materialists, as I suggested earlier, are not people who overvalue, but who undervalue, matter. They see it only under Scheler’s lowest realm of value: that of utility.

Och låt mig tillägga, det gör språkmaterialister också. Vare sig deras ”material” (orden och språkets strukturer, former eller betydelser) eller deras dikter är ting i sig, utan abstraktioner som re-presenterar språket-i-sig, det som talar ur oss. Och deras sammanfogningar utförs i en virtuell modell av världen; statisk, fixerad och sönderhackad.

De arbetar inte med mening, nej, men inte heller med helheter, utan använder språket som ett analytiskt verktyg som manipulerar sig själv, sina former. Men detta går bara att göra i en konstruerad värld av tecken, där orden, klossarna, ligger på ett operationsbord och fogas samman med varandra till ett livlöst spektakel som kanske påminner om en dikt, men aldrig kommer närmare dikten än maskinen kommer mänskan.

Men dikten bör inte vara en representation, utan ett ting-i-sig, på samma sätt som den specifika stenen just där nere vid ån eller björkträdet som står utanför vårt fönster; inte som representationen av dessa ting utslitna ur sitt sammanhang, som hjärtat slitet ur sin bröstkorg. Det här är en oerhört viktig skillnad, eftersom vi endast kan skapa en två-vägs relation till tinget-i-sig, och inte till en representation. Detta förstod både Heidegger och Merleau-Ponty, och benämnde det intersubjektivitet.

Annonser

3 responses to “653. Ett förtydligande

  1. Gabrielle Björnstrand

    Bra. Här finns något som påminner om det jag nyligen skrev om Monets målning av katedralen i Rouen (säger man så där lite en passant och gör som vanligt reklam för sig själv ; )

    • Tack. Letade upp det du skrev om Monets målning, och, ja, vi mänskor står i förbindelse med världen ”i och genom materien” (dina ord). En självklarhet, men vi glömmer det så lätt och ersätter den öppna och föränderliga relationen med en statisk och begränsad modell av världen som vi (åter)skapat i våra huvuden. Två sätt att vara.

  2. Pingback: Om det livlösa spektaklet (el. OEI) « Vikboblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s