662. Igenom

Mina armar lever, igen
var var ni?

De blev ett litet vattendrag,
en spiral av vatten som
släpper ifrån sig ett fint regn.

Att vara ett ting är det finaste
jag kan tänka mig; sanningen
är av kött och blod och lever
och dör, precis som jag.

Idéerna är den mest sorgliga
form som fötts; och därför
vill de förgöra oss.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s