661. Min enda poetik

Det finns bara ett sätt att skriva dikter;
med rymden vilande mot kinden.

Annonser

2 responses to “661. Min enda poetik

  1. Peter Nordström

    Jag brukar göra tvärtom. Det är kanske det som är mitt misstag? (Dvs med kinden mot rymden.) Jag tror ditt angreppssätt skulle kunna betraktas som björlingskt, dvs proberat och vägt på våg och befunnet tungt fungerande – och för att ditt hjärta vidöppet mot rymden (som Björling kanske uttryckte det). Salve!

    • Just det att förtingliga sig är mycket förlösande. Rymden behöver också en kudde att drömma på, så kan jag tänka. Men misstag, det tror jag inte på att du gör i ditt skrivande, Peter. En fin kväll önskar jag dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s