324. Metamorfos

Fler och fler kvällar sitter jag bara stilla i ett nedsläckt vardagsrum. Min fru sover, min son sover. Tiden då jag skrev poesi, skriver poesi, men takten avtar. Något ändras. Poesin ändras, jag kan känna det. Det är ett arbete i mig, tungt, hårt, men det ligger mestadels gömt för mig, är ogreppbart. Jag är inte orolig, det här har jag upplevt förr, bara ännu en passage. Därför sitter jag i fåtöljen i mörkret och lyssnar, mest på vinden, och väntar.

2 responses to “324. Metamorfos

  1. Bra; det är en så filmisk scen. Tarkovskij. Kanske du ska skriva scener, manus, vid ”sidan av” romaner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s