319. Journal

Idag blev jag erbjuden en fast anställning. Chefsroll på ett hyfsat konsultbolag. Pengar likt manna skulle regna över min vackra lekamen. I december ville Den Store Företagsledaren som flyttat hem till Götlaborg anställa mig som sin, och därmed bolagets, högra hand. Den firman omsätter MSEK 2000 per år. Var syftar jag? Bara åt att skryta? Nej, lyssna nu. Någonstans talas det om passion. Här får ni en gratislektion. Jag överväger inte ens de där tjänsterna, av en enda anledning, och det är att de skulle omöjliggöra mitt skrivande. Lyssna noga nu: Jag är inte ens publicerad. Fullständigt oetablerad. Ratad av Bonniers, Norstedts, Natur & Kultur, Weylers förlag och Brombergs. Hittills har mitt skrivande genererat ett stort hål i min plånbok. Med ganska stor säkerhet vet jag att vissa skrattar åt mina ”tokerier”. När ska det gå ur honom, liksom… En del, mindre begåvade fd. kollegor/konkurrenter, tycker nog att jag kastar bort, ja vadå?, mitt liv, antar jag, eller kanske en karriär. Lyssna: Det här är ingen valsituation. Val, mellan A och B, förutsätter tvivel och osäkerhet. Hör ni nu? Hör ni att det inte spelar någon roll om jag så skulle få bo i ett skjul och tappa tänderna? Hör ni att inte ens om hela Twitter pekade finger åt mig, skrattade åt mig, skulle jag vika en tum? Att inte ens om jag själv bad och bönade skulle det här släppa taget? Val, vad är det för trams!? Här finns inga val! Hör ni den stora vågen som reser sig bakom er kropp och spolar er precis var den behagar? Lyssna noga, en vacker dag hör ni den också.

Annonser

8 responses to “319. Journal

  1. Den som inte kan kasta bort sitt liv vinner det aldrig…var det inte någon som sa det, långt före mig?

    • Att leva som jag gör är värt alla uppoffringar, så inte är det att slänga iväg något. Jag saknar inte det jag skulle kunna ha haft. Dessutom kan jag vara en mer närvarande pappa, och att vara med sina barn är det bästa.

      Kände någon slags helig vrede när jag skrev det här inlägget igår, ville få ur mig lite… Kanske inta underdog positionen, inför mig själv, bra kraftkälla…

  2. Jag menar inte heller kasta bort sitt liv…jag menar kasta bort sitt skenliv…

  3. Gunnar, ditt val är det rätta. Jag gjorde som du, har inte ångrat det en dag. Men jag menar inte att det är det rätta för att jag gjorde som du, jag menar att det är det rätta därför att alternativet skulle vara långsam kvävning. Fortsätt upp för backen!

    • Thomas, tack!

      Ja, och Gabis kommentar fick mig att tänka på skuggtillvaron i Hades såsom Dante beskriver den. Det är känslan och fångenskapen jag skulle uppleva.

  4. Käre Gunnar, igenkänningsfaktorn är i dessa dagar dâ jag lämnar en hel värld bakom mig, som jag ej ângrar men är ack sâ lättad att lämna, väldigt hög. Din blogg gör mig upplyft och mindre enslig. Jisses vad jag hoppas en dag fâ läsa Fast. Allt gott.

    • Helena, ja, jag har ibland vid läsning av din blogg misstänkt att det pågår lite gerillaverksamhet vid sidan om… Kul att höra att du bryter dig fri! Vi får peppa varandra.

      Jag hoppas också att du en dag ska få läsa Fast : )

      Skämt åsido, det kommer du att få, i en eller annan form.

      Lycka till på ditt nya äventyr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s