313. Om ett problematiskt och daterat verk

Från och till läser jag Mänskligt, alltför mänskligt av Nietzsche. Det går sakta, inte för att det är svårt, nej, sakta för att jag sällan plockar fram den och endast läser ett par sidor åt gången. Bara det att lägga tid på att läsa en sån text är problematiskt, eftersom den på många sätt är daterad; modern kunskap på grundläggande nivå räcker för att jag ofta skakar på huvudet åt spekulationerna, som ibland far iväg ohämmat. Och som om inte det vore nog uppvisar Nietzsche här och var en riktigt otäck cynism, bland annat talar han om krig som en förfriskning av mänskligheten, och tillåter sig att lösa upp moralen fullständigt i det klassiska ”bortom gott och ont” som hur man än vrider och vänder på det är en rent teoretisk ståndpunkt som inte tål vare sig dagsljus eller verklighet. Att säga att ondska är en villfarelse är bara görbart om livet är intet värt. Men, alltid dessa men. N var en briljant tänkare, och trots det cyniska grunddraget finner jag många insikter och tankar som står sig än idag, om makt, om religion, om politik, om mänsklighetens sämre drivkrafter och mycket mer. Sen är det också intressant att läsa den som ett andligt tidsdokument över en ganska hemsk historisk epok med mycket oroligheter och krig både före och efter sig. På ett kusligt vis föregriper den de stora krigen i Europa, visar ett sätt att vara och tänka som kan vilja krig och våld. Dock, den största behållningen är rent litterär, för N var en suverän stilist och retoriker, fortfarande överträffad av få.

Annonser

4 responses to “313. Om ett problematiskt och daterat verk

  1. Lustigt att du också läser N. Själv håller jag mig vaken med The Gay Science, i engelsk översättning, och slås precis som du av vilken hyperstilist han var. Och så ansträngningslös.
    Dessutom finner jag en massa samtidskritiska guldkorn som fortfarande har relevans…orkar inte hämta boken nu. Men vi kanske återkommer till det här.
    Allt gott och Nytt!

    PS: Hans tankedikter är rätt usla, däremot.
    Och Also sprach…minns jag som värre än Wagner; om man säger så.

    • Nytt, gott, friskt, vått! till dig med.

      Ja, det formligen rinner ur hans penna, imponerande. Hade han levt idag… ?

      Har bara läst Tragedins födelse sen förut, och det var ju en djävla text. Han tog visserligen avstånd ifrån sina idéer där och även från sin oreserverade hyllning av nämnde Wagner. Den gick nästan bara att läsa som litteratur. Men oj, den texten glödde!

  2. Plockar fram och kikar på Nietzsches Ecce homo lite då och då, men hittills har det alltid varit något annat som mera pockat på att bli läst. Men med din metod med några sidor då och då kanske det kunde bli av att komma igång…

    • Hej Petra!

      Ja, att välja vad man ska läsa är ju inte alltid det enklaste. Personligen har jag svårt för att inte läsa ut något jag har påbörjat, vilket gör att jag ibland våndas än mer över mina val, för vissa har ju en viss tendens att bli plågsamma… Grejen med Nietzsche, för mig, är att han är precis på gränsen. Han skriver närmast formfulländat men ibland brister innehållet.

      Kul att du kommenterade här, förresten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s