312. En koltrast mot det grå

Nyårsdagen är tiden då kråkorna
kraxar från de höga stålrörens
vridna toppar.

Ut över den stora tröga gråheten
ljuder deras hånskratt högre och
skarpare än stadens kyrkklockor;
för vad tränger genom fetgrå dimma?

Själv drar jag fram längs marken,
snabb och tyst som frost
då rymden står öppen, tills jag ser
en koltrast oskyddad i ett magert snår.

Den svarta flyr inte fast jag är för nära,
hon blinkar trött, lägger huvudet på sne
och gapar gapar gapar gapar gapar
ljudlöst och sakta med sin gula näbb,
som om hon försökte äta upp ledan.

Annonser

2 responses to “312. En koltrast mot det grå

  1. Ja, det är verkligen en grå dag. Bara koltrasten lyckas göra skillnad. Önskar dig ett Gott nytt år!

    • Usch, ja, idag var vädret verkligen typiskt nyårsdagsväder: grått, fuktigt, kallt, halt. Tog en promenad i den tidiga skymningen och hamnade mitt i en blåst som förde med sig snöblandat regn…

      Detsamma till dig, Anna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s