301. Sluten vila

Långt ifrån förlåten, var den mänskan,
kvillrade de sirliga kaffekopparna saligt,
och tömde sitt brunsvarta blask.

De raka ekbänkarna fnös ända från Berlin,
där de fortsatt att vara just perfekt raka
och olyckliga.

Bara det som inte blivit kväst till form
var den mänskans vänner.

En hal liten sten i vattenbrynet, fjolårsvassen,
abborrarna under bryggan, och nebulosorna,
drömstoffet, som lös ända ner i honom.

Advertisements

One response to “301. Sluten vila

  1. Bara det som inte blivit kväst till form
    var den mänskans vänner.

    Si si.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s