295. Oanlagd

Därnere, vid den anlagda
stranden, ser jag rakt igenom
vattnet: småstenar, ett sjögräs;
men inte jag själv.

En av naturens största
under: att vara saker
i sig själv som inte ljuder
då vi försöker spela på dem.

Det, eller att få bära sovande
barn som drömmer om rävar
och ord som de ännu inte
förstått, oformade världar.

Annonser

2 responses to “295. Oanlagd

  1. Kärt beskrivet…och tätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s