291. Mossorna mossorna

Kan jag åter vandra ensam
i furuskogen, där i bosättningen,
lukta på de smulade granskotten,
äta ett nypon, och det pallade äpplet,
umgås hur länge jag vill
med molnen och trädtopparna?

Klippan, precis lagom svår och hög att
klättra uppför och hoppa ner från,
vinden befriad av mitt hår, min hud
och himlen
något jag bar med mig.

Och mossorna, de förunderliga
världarna från andra universa,
där röda gräshoppor äter upp sorg
och andas ut glädje.

De säger att det är en dygd att inte vara
sentimental, men vore jag, vore jag,
rymde jag från allt, nio år åter.

Annonser

4 responses to “291. Mossorna mossorna

  1. Detta fångar precis en känsla som växt sig allt starkare hos mig de senaste dagarna, som det alltid gör när jag varit ifrån Småland för länge. Trött på staden och bruset, vill till skogen och tystnaden. Fint!

    • Tack, Sofia!

      Minns mycket väl de vackra bilderna från ditt Småland, som du då och då har lagt upp på din blogg. Minns också att jag tänkt, då jag tittat på dem, att dit borde man dra sig undan och läka alla små skärsår den vassa staden åsamkar en varje dag. Brukar ni fira jul där? Det måste vara mysigt, isf.

  2. Jag är uppvuxen där och min familj bor kvar, så jag åker dit då och då och tillbringar somrarna där eftersom jag, sedan jag flyttade ned till Skåne, har insett hur präglad jag blivit av att växa upp vid skogsbrynet. Jag får skogsabstinens! Hur klyschigt det än låter så finns det inget som läker sådana där skärsår mer än skogspromenader, att prata med älgarna och rävarna och sig själv. Om man nu är lagd åt det hållet, men det verkar du ju vara! Och jo, jag ska dit över jul – jag önskar mig synen av röda rävar mot snötäckta skogar i julklapp, återstår att se om jag får som jag vill.

    • Haha, jag förstår precis – och visst är jag likadan! Vi har en stuga i skärgården som jag drar mig tillbaka till då jag får tid. Det är som om det är hårdkodat i mänskan, åtminstone i mig, att lugnas och stimuleras av naturen (den utanför mänskan).

      Det låter mysigt att fira jul där, vi brukade bo på landet över julhelgen innan vi fick barn, men utan vintervatten är det lite för bökigt nu. Räven har vi fått tillbaka på senare år, under hela min uppväxt var den obefintlig (skabb), så det är kul. Hoppas du får se någon!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s