290. Inte tillräknelig?

Hej, vad det gick vilt till här då. Men inte ska jag skämmas över det. För att skriva poesi måste man vara dumdristig, det vet vi ju, och inte rädas nåt, vare sig vanära eller förlorade positioner. Det gäller att knäcka sig själv som ett ägg och mycket noga observera substansen som rinner ur en, och utan vansinnesfärder och galna exkursioner blir det inte mycket att skriva om eller med. Den riktiga fienden är skammen.

Faktum är, att gårdagens fylledikt inte är så tokig som ni tror, utan en ganska bra beskrivning av läget sett från ett visst perspektiv, och speciellt om vi blickar mot Putins Ryssland. Kevlarfallos kanske inte var en så lyckad metafor, men det får stå, eftersom det om inte annat går att läsa som batong, vilket, men, nåja, det får stå…

Hoppas för övrigt att ni alla har haft, har, en trevlig andra advent!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s