288. I vilket förf. möter en rumän med flottigt hår

I natt drömde jag följande:

Korridoren var lång och slutade i ett fönster, som om jag var på ett sjukhus eller i ett hotell. Både väggar och golv var plåsterfärgade och dörrarna såg ut att vara tunga och tätslutande.

Bredvid en dörr såg jag en glastavla där det stod ”Nobelpriset”, och då förstod jag, nervöst, att jag var sen till något och öppnade dörren. Därinne satt några duktiga flickor från min gymnasieklass och skrev ett prov; de såg mycket koncentrerade ut, till och med uppgivna, där de satt i bänkraderna.

Stressad gick jag in och fann att läraren var borta, men på ett bord låg pennor, sudd, papper och ett kuvert med vikta papper: provet.

Nu satt jag, med ett tomt pappersark och provet framför mig, och fattade ingenting. På provet fanns bara en ganska lång dikt, och ett par korta instruktioner.

Såhär stod det: Ersätt identitetens insikt med ett bekanske. Vad betydde det? Och vad var ett bekanske?

Läraren kom. Det var Mircea Cărtărescu, men han hade längre hår, tunnare och lite krulligt, och det var insmetat i Soul glow (en hårprodukt som spelar en central roll i filmen en Prins i New York, med Eddie Murphy).

Skamset bad jag om ursäkt för att jag var sen, men det gjorde inget, för vi hade hela dagen på oss, sa han. Sen frågade jag om uppgiften, försökte antyda att jag inte riktigt fattade. Då sa han bara att det klart och tydligt stod vad man förväntades göra, nämligen att ersätta identitetens insikt med ett bekanske.

När han såg desperationen i mina ögon, satte han sig på huk och sa vänligt, men som till en dumbom, att det betydde att jag skulle skriva en egen dikt, som svar på hans dikt, och byta ut identitetens insikt som fanns i hans, mot ett bekanske i min, på ett konstfärdigt vis så att dessa abstraktioner skulle kommunicera. Sen försvann han, och jag läste hans dikt utan att förstå något, utan att få någon känsla för vad han menade med identitetens insikt, och än mindre med bekanske.

Då tror jag att jag vaknade till, eller slutade drömma, eller så minns jag inte mer.

Jag avhåller mig från tolkning.

4 responses to “288. I vilket förf. möter en rumän med flottigt hår

  1. Be, kanske…
    Om det nu verkligen var en dröm, så var den ju ovanligt intelligent och komplicerad.
    Förseningen i början känner alla drömmare igen, men jag ska av hänsyn till drömmarens fortsatta drömmande, också avstå från tolkningar.

    • Det var verkligen en dröm!

      Förresten, gillar du Twombly? Jag var på MM igår och kom i något slags trans inför Hero and Leander; magiskt, fast jag bestämt mig för att vara extremt svårflörtad. Ska gå dit igen.

  2. Asch, du Gunnar. Jag har inte kommit iväg på denna för mig väsentliga utställning än. Men, jag har så där en åtta veckor på mig. It´s a must!

    Kul att det tog! Ja, jag gillar Twombly, men ska inte börja förklara den drömmen heller. Se först, tala sen.

    Trans och bra konst hör ihop, mer än det gör i andra konstformer (förutom dans kanske). Och då kan man gärna låta neocortex/intellektualiseringen vila – ett moment.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s