286. Till Anna

Att älska dig är att leva
på synranden till det
som ska bli; en lysande röd
nebulosa, skönare än allt.

Minns du, den milda natten
i oktober, då vi rodde ut
och blev en kosmisk pupill?

Att leva med dig är att älska
vid stranden till ett hav av dagg,
som rinner igenom huden
och blir mitt blod,
igen, igen!

Annonser

6 responses to “286. Till Anna

  1. Tänk; en sån kärleksdikt.
    Passion, det näraliggande, och det stora.

    Det där är du när du är som bäst.

  2. Svårt överhuvudtaget att skriva om kärlek…if you ask me.

  3. Peter Nordström

    Mycket vacker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s