281. Novemberbön

Gräshoppan mörknar mot september,
du sa den klädd som en ökengeneral
i brunbränt gräs och matt orange.

I oktober föll trollsländorna ner ur skyn,
och dog flämtande i de sista solstrålarna
på fönsterblecket.

November ger oss stillhet, de mörka fälten,
ljuden från jorden som andas långsammare,
himlar av smutsiga lysande vattenfärger.

Det är nu jag ber dig, att säga undan allt
som skymmer, säga rymden närmare och
uttala ljuset från kosmiska insekter.

8 responses to “281. Novemberbön

  1. Shit, nu är du så där fin igen! På kornet på jorden och upp.

  2. Kim Larsson

    Mycket fin dikt! Tack!

  3. Ja, jag tappar nästan andan… som du fångar novembers vemod…

  4. Gunnar, när det är bra så är det riktigt bra. Inga halvmesyrer, inga instängda ord och tankar. Jag menar det, det är riktigt bra!

    • Thomas, jag bugar och tackar så mycket för de orden. Och blir stolt och glad; det betyder mycket att få så fina reaktioner som jag har fått på den här dikten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s