276. Lotta Lotass Nya dikter

Läs. Förbaskat bra.

Imponerande hur hon varierar ett tema, en metodik, en rytm, vidare då man som läsare inte tror att det ska gå längre. Jag menar det verkligen som en komplimang. Fina gamla ord brukar hon, också: Kvillra, groningsbäddar, mälden …

När jag läst en andra gång, vill jag tillfoga tre saker. Det ena är att dikterna fallerar något på det emotionella planet, i alla fall för mig, och det andra är att bilderna av elefanterna bidrar mer än orden i just det avseendet.

Och, det här är existensiell diktning av hög grad! En sorgesång över en omöjlig romantisk längtan om att vara mer, helare; att känna sin oförmåga, sin passivitet, sin obetydelse, sin trasighet, sina brister och sin tomhet. Och samtidigt vägra ge upp sin omöjliga dröm; att få det som man borde ha fått, och därmed bli en annan. Orden är det enda som kan undslippa det svarta hålet som allt i denna diktning snurrar kring.

Annonser

4 responses to “276. Lotta Lotass Nya dikter

  1. Sâ himmelens fint. Tack för uppmärksammandet, med vilket du gjorde min kväll. Inte mycket att tillägga ovan tankar, mer än dessutom det melodiösa –
    ”låta flöden bli till floder.
    Kunde jag som strida forsar
    flöda ut i stilla sjöar”.

    Kvillrar. Tillsammans med Stenen. Berget. Rännilarna. Det finns mycket att smälta.

  2. Jag tackar också för länken, hade nog inte uppmärksammat det utan din hjälp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s