269. Mjölkrus

Vi rör oss lätt, men ser inte
marken; den känns
som packad sand.

Motståndslöst forsar molnen
vi vadar i; fria
från massans tröghet.

En vandring på rusets solsida,
eftersom det är våra ögon
som brinner vitt.

Upplysta så trampar vi
skuggorna, tätt tätt
till en mörkare jord.

—-

UPPDATERING 22.00

Arbetade en kvart till med den. Blev bättre. Inte perfekt. Får sova på saken.

Annonser

One response to “269. Mjölkrus

  1. Nu ska inte jag vara kritiker här; men de två sista styckena är jättefina, och de andra två – varför når de mig inte på samma sätt? Kanske för att de känns mera högtflygande, symboliska?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s