262. Ro

En gisten rymdeka,
under spända dukar,
glider ut, sjunker nu.

Den mörka murkna
mot den gröna kalla blöta.

Den blåa till den svarta,
sydd med vit tråd.

Djupast: En duk
av småstenar som blänker
och talar ett ljusspråk
som vi glömt.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s