258. Nietzsche retas med Läckberg

Läckberg i SvD:

Jag irriterar mig också på myten om att ju längre tid det tar desto bättre är boken. Om någon har skrivit en bok i åtta år tänker jag bara ”vilken lat jävel” och ”snacka han måste ha suttit i baren och druckit rödtjut”. Jag retar mig också på att produktivitet är lika med dåligt.

Nietzsche svarar:

Lugn fruktbarhet – Andens födda aristokrater förivrar sig inte; deras skapelser mognar och faller en stilla höstkväll från sitt träd, utan att begärligt slukas, firas och därefter trängas undan av något nytt. Att vilja skapa oupphörligt är vulgärt och vittnar om fikenhet, avund, ärelystnad. Den som är något behöver egentligen inte göra något – och uträttar ändå mycket. Det finns en högre art ovanför den ”produktiva” människan.

6 responses to “258. Nietzsche retas med Läckberg

  1. Härligt! Nietzsche alltså. Till den naiva produktionsministern länkar jag här.
    (om du inte gillar att jag länkar – tar du bort det)

  2. Jag håller med Läckberg. Se Pressylta för vidare kommentar.

    • Gunnar, själv håller jag varken med L eller N.

      Vissa skriver si andra skriver så och hur lång tid det tar är ju inte så intressant, bara resultatet. I det här fallet, Läckberg, störde jag mig mest på hennes enögdhet och schablonmässiga försvar: att de som tar längre tid på sig än hon för att skriva en roman ”dricker rödtjut” och såsar runt. Tror inte det går att generalisera åt någotdera hållet mao. Läckberg själv skulle säkert skriva lika uselt om hon så tog tio år på sig per deckare. Och Dostojevskij skrev också i rasande fart, hafsigt ja, men mästerligt.

      För övrigt var det här var aldrig tänkt som något inlägg i diskussionen på din blogg; fram tills jag såg en inkommande länk från den igår var jag ovetandes om att en sådan diskussion pågick.

  3. Jag fattar inte riktigt varför en witty man som Gunnar P ska hänga på Läckbergs enkla demagogi; …Hon kan va hur flitig som helst, men en författare som moraliserar över andra författares eventuella ovanor och ”rödtjut” är ju en skolfröken.

    I Sverige har vi,och har haft, (oavsett vad jag tycker om dem) – sådana produktiva rödtjutsförfattare som Stig Claessom och Lars Forsell, eller Ekelöf, eller Lindegren, eller en underbar författare och periodisk rödvinstutare som Klas Östergren, gärna hängandes på barer i många år, eller andra som jag inte vill skvallra på eftersom de inte blottat sig frivilligt. I Frankrike Duras, i England Greene (Graham) Etc.

    Själv lever jag nog tyvärr också lite som en skolfröken, men att en författare ägnar bokmässetid till den sortens moralkakor; det passar bara alltför väl in i alliansens ”duktiga konstnärer/författare klarar sig själva”, tillsammans med vidhängande nymoralister som använder ”stipendieförfattare” som skällsord.

    Och: Gunnar S, Dostojevskij; ”hafsigt men mästerligt”.
    Förresten vem minns längre Salinger? Utom Helena Looft?

    Läs f.ö. gärna Per Gedins analys av förlagsvärlden på Axess.

    • Nej, jag fattar inte det heller…

      Vad gäller Läckberg vill hon ha allt, och är därmed mest ett barn av sin tid. Nu är hon läst och säljer som fasen. Då vill hon bli omfamnad av kritikerna också, och inte nog med det: Hon vill ha RÄTT. Egentligen bryr jag mig inte, men ett är säkert: Det kommer hon aldrig att bli, och det kommer hon aldrig att få, oavsett hur många böcker hon säljer. Kanske blir det hennes sorg, eller så accepterar hon sin lott. Vad vet jag.

      JA! Per Gedin, mitt i prick! Kommenterade hos Karin S som jag nu ser att du också gjort : )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s