256. Om du-reformen, Brattström i DN

Ebba Witt-Brattström skriver idag om sitt förhållande till Tyskland och tysk kultur i DN. Skummar igenom lite halvdåsig tills slutet; det är inget direkt att vare sig förvånas eller förfasas över, mer än att kvinnan blivit (mer) kulturkonservativ (och det ställer jag mig indifferent till).

Men då! Helt plötsligt kritiserar hon den svenska du-reformen indirekt. Och jag måste undra om hon egentligen vet hur det var före du-reformen? Hon borde ju det, eftersom hon är född 1953, men å andra sidan vet jag inte hur pass borgerlig hennes familj var, och var de bodde. Om det var i Stockholms innerstad, har jag svårt att tro att hon skulle sakna alla titlar som man måste hålla reda på, även i vardagssituationer.

Jag råkar veta hur det verkligen var, trots att jag är yngre än hon. Och det var inte som dagens ungdomar tror, att man niade och det var lite finare. Tvärtom. Niandet var nedlåtande. ”Ni där!” kunde en äldre distingerad surgubbe ryta till några stackars dagdrivare. Annars handlade det om att minnas titlar. Rätt titlar. Allt annat var oartigt.

Jag vet mycket väl hur det var, för min pappa, min framlidna farmor och farfar har berättat. Och det var ett sjå. Vilken utbildning hade pappas olika lärare? Var herr Karlsson lektor eller adjunkt? Var kvinnan i tobaksaffären fröken eller fru? Var det Doktor Hedström eller kanske Ingenjör Hedström? Ingående förhör och förfrågningar behövdes ibland för att få det rätt. Och, som sagt, Ni, det tog man till när det rörde sig om patrask eller slynglar.

Hur kan någon sakna det?

Uppdatering: Om man inte visste titel, och hade skäl till det, användes Herr eller Fru etc. Som sagt, Ni var nedlåtande.

Uppdatering 2: Ni som kommenterar här, vänligen uppge för- och efternamn. Tack!

Annonser

7 responses to “256. Om du-reformen, Brattström i DN

  1. Där hajade jag också till rejält. Ni-andet (eller De-andet som det ju egentligen är) skulle i Tyskland fungera som ett socialt kitt?! Nej, där behöver Fru Witt-Brattström ytterligare ett par år i Tyskland. Här används niandet inte i främsta rummet för att vara artig utan för att hålla social distans. Att dua någon anses ofta alldeles för intimt – som att släppa främmande eller obehagliga individer allt för nära sig. När t ex arbetskamrater niar varandra är det inte främst för att visa respekt utan för att säga ”hit men inte längre”.
    Sådana signaler kan man förmedla i svenskan också, utan niandet, men med niandet har man permanentat det. Jag, och många tyskar som lärt känna det svenska duandet, tycker att detta är betydligt mer avslappnat, smidigt och – ja, verkligen! – mer artigt, än niandet.

    • Olle, tack för din kommentar. Intressant att Brattström inte känner till det. Eller så gör hon det, och då blir det än mer intressant. Ja, jag håller ju såklart med dig om artigheten. Och etter värre än Niandet är titlar i vardagliga sammanhang; det är rätt och slätt inte är värdigt ett samhälle där alla mänskor har lika värde.

  2. Det svenska niandet är som sagt inte att jämföra med det tyska på någon punkt. På svenska saknar jag och många med mig nivåerna i distans som finns i tyskan (och så många andra civiliserade språk).
    Med den gamla svenska modellen i åtanke var du-reformen en bra idé, men det tyska sättet är att föredra.

    • Rasmus, tack för att du delger oss din åsikt, och berättar om hur ”niandet” används i Tyskland!

      Vad gäller vad som är att föredra har jag själv ingen uppfattning, eftersom jag inte har någon erfarenhet av hur det fungerar i Tyskland.

      Ett förslag kan vara att du uppfinner och lanserar ett alldeles nytt och skinande personligt pronomen på svenska för att åstadkomma vad det nu är som behöver åstadkommas.

      På en annan not: I fortsättningen vill jag be dig och alla andra om att uppge både för- och efternamn om ni vill kommentera något här.

      Vänligen,

      Gunnar

  3. Henrik Svensson

    Här en intressant Tysk kommentar på samma artikel:
    Naja, 3 Jahre in Berlin sind nicht gleich 3 Jahre in Deutschland. In Berlin hat man jeden Tag eine andere Demonstration für die bessere Welt vor der Haustür. Die Stadt vermittelt zudem ein völlig anderes Lebensgefühl als der Rest der deutschen Republik. Und für eine Schwedin, die von zu Hause fast nur die Konsensgesellschaft kennt, mag es schon aufregend und spannend zu sein, das mitzuerleben.
    Was die Autorin aber vergisst: Kultur ist nicht nur abstrakte Malerei und klassische Musik. Es ist auch moderne Populärmusik, zeitgenössische Literatur sowie Filmkunst. Also auch “simple” Unterhaltung.
    Und Schweden ist mit seinen knapp 10 Mill. Einwohnern die drittgrößte Musikexportnation der Welt, es laufen weit mehr schwedische Filme im deutschen Fernsehen als umgekehrt (welche qualitativ auch besser gemacht sind). Die häufig darauf basierenden Bücher schwedischer Schriftsteller sind meistens auch Welterfolge. Sicherlich liegt es zum großen Teil daran, dass die schwedische Unterhaltungsindustrie mehr den Weltmarkt brauch als die deutschen Kulturschaffenden, um finanziell erfolgreich zu sein. Aber ein Großteil dieser Entwicklung ist auch des schwedischen Bildungsverständnis zu verdanken, welches seine Kinder zu mehr Kreativität erzieht statt sie zu allwissenden Bildungsbürger zu zwingen.

    För er som inte kan tyska så fungerar säkert ”google translate” för att förstå den grova kontexten..

  4. Mats Hedman

    ”Skummar igenom lite halvdåsig tills slutet”….. Du dåsar dig igenom den viktiga delen och, OJ!!, här kommer ju nånting, att tilltala personer med du eller ni, då vaknar energin.
    Jag har känslan av att Ebba Witt-Barttström träffat kärnan av den svenska själen: Paket viktigare än innehåll, glamour viktigare än djup, du-reform viktigare än djupgående anda i ett samhälle.
    Som svensk borde man tänka efter, stämmer det, vart är vi på väg, istället för att reflexartat söka efter svagheter i en artikel som är fylld av viktiga sanningar och, tyvärr, visar på att den egna svenska självbilden bör korrigeras.

    • Hörru, Mats, sitter du i mitt huvud? Känner du mig? Vad vet du om anledningen till att jag dåsade? Inget. Vem kan INTE skriva under på hennes artikel i övriga delar? Ja, ja, och ja. Berätta något nytt. Eller kom med en lösning. Om du hade läst den här bloggen lite mer noggrannt, hade du vetat att jag står mer på Ebba Witt-Brattströms sida än hon själv gör.

      Och nu, Mats: Piss off! Och kom inte igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s