247. Den sista anden

Ta mig i din hand
och släng mig som eldkorn
genom tiderna.

De svallar, rullar ihop
bakom plåten av rymd,
tar ett steg, hör, åter,
svallar.

Bränner igenom, en svärm
av nålar som perforerar
texten, tanken, kroppen.

Där hamnar vi alla; fastnaglade
mot en vit tom
yta av ljus och skrik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s