245. Då jag offrar mitt ena öga

Bli till vatten, kära skapelse,
rinn ut och låt gravitationen
verka, vrida dig
till oigenkännlighet.

Släng ut dig, framför mig!

Dryp över mig,
dunsta in i mig!

Fall ut, i mig, regna
innanför min hud,
driv på driv på driv på!

Samla dig. En hård kula
som rullar inne i vasen,
glimmar grönt och vasst.

Vissheten; gräset spränger
och vidgar din rymd,
stammen flyger med dig
till himlen och åter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s