244. Farkosten

Då jag blundar känner jag hur händerna
far ut i mörkret, fingrarna sträcker ut sig
till smala grenar, organiska rymdskepp
som söker motstånd.

Imorse gick jag ut naken och såg en strandad
farkost när jag kissade i mossan på berget.
Under huset låg den och dog; barken täckt
av vita bölder.

Bladet seglade över till min hand; dödens
framfart tecknad i bruna kala fläckar;
ytor av frilagt skelett.

Det gröna livet undandraget, ogenomträngligt.
Så med döden framför ögonen såg jag ut över
landet, och det påminde om den sjuka
barken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s