241. Ask och aska

Bara magra dungar av liv,
och det som hör livet till,
hårtussar på en fläckig skalp,
anfrätt av gift och leda.

Över den brända marken
(en gammal eldningsplats)
en blekgrön och hukande matta
av askskottens sköra blad.

Där ska eldas igen. Och igen.
Asken ska åter tryckas tillbaka
ner i sitt andra liv, levt i jorden,
som rotsystem.

Gift med en svamp, som slingrar
sig kring med sina maskvita trådar.
Lindar in, suger ut; men,
ger fukt och näring, och
närhet i det mörka livet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s