231. Poesin som paradis

Varthän, min våg av glas?

Varthän, min dröm av torv
och olja?

Var finns hamn för dig,
då elden stelnat?

Där molnen suckar,
där regnet sjunger
en bön om nåd.

Advertisements

3 responses to “231. Poesin som paradis

  1. Om du skriver så här kan de fan inte låta bli att publicera dig. Om du så vill.

    • Min kära, bugar mig! Tack för ditt beröm, det värmer.

      Apropå publicering, så provade jag att skicka in lite dikter för ett par år sedan till ett gäng tidskrifter, men blev refuserad med standardsvar. Det sved ett tag, och jag ställde nog in mig på att inte ge upp ett tag, försöka tills det gick, utnötningsmetoden så att säga, men hur det var så vaknade jag en morgon och insåg att jag inte behövde dem, och skickade aldrig in något mer material. Vare sig litteraturtidskrifter eller förlag har något att erbjuda mig. Att bli läst, och att bli läst på mina egna villkor, är det som är viktigt för mig. Då duger den här bloggen. Min poesi och jag mår bra av att vara fågelfri. Bortom prestationer, bortom redaktörer och tyckare, bortom all press. Här kan jag tillåta mig vad som helst, och det är värdefullt.

  2. Vad bra att du bara skriver, liksom träden växer, benen värker, sorgen hotar, fullmånen glöder, och varningarna är alltför larmande täta. Fågelfriheten är en stund, och det kan räcka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s