229. Medlidande

Det regnade här i natt. Berget är svalt och fuktigt under fotsulorna. Det är lugnt och lite gråmulet. Idag planerar jag att sitta i hammocken och tänka. Tänka på och lida med föräldrarna till de ungdomar som mördades av den vansinnige terroristen Anders. Debatten har gått hög och låg, har svängt hit och dit, och snart går den vidare, dör ut. Men sorgen och smärtan dör inte ut, den kommer att leva kvar i bröstet på föräldrarna till deras döddagar. Jag har på nära håll sett hur föräldrar till avlidna barn förändras, bryts ner, grånar och torkar ut, och den synen kan få den mest okänsliges hjärta att brista. Därför tänker jag på och lider med alla de föräldrar som blev berövade sina barn, och därmed sin framtid.

3 responses to “229. Medlidande

  1. Fin text. Det är alldeles för få som begrundar och känner med utan annat syfte med det än att just begrunda och känna med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s