226. Druckna suckar

Undandrag viner över spruckna bottnar
där maskar kunde ha krälat om inte
om inte; jag minns inte.

Skiva framför skiva bakom skiva, tunna glas
i rad, alla med sina olikformade smutsfläckar.
Sedda rakt igenom: ett mönster av smuts,
där har du din villfarelse och sorg.

Luften har sjunkit och dåsar som en fetpölsa
över ett av de sönderskurna livstyckena, som
vi har lämnat före nedstigandet i den suckande
kanalen där sjögräset har kvävt stenarna.

Kanske ska vi titta upp idag, jag minns inte,
och upptäcka existensen som ett mönster
tecknat genom avlagringarna i himlen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s