225. Sorrow is knowledge

Läser Mänskligt, alltförmänskligt en bok för fria andar, och fastnar för följande strof av Lord Byron, som Nietzsche vid ett tillfälle refererar till:

Sorrow is knowledge: they who know the most
must mourn the deepest o’er the fatal truth,
the tree of knowledge is not that of life.

Kanske är det sant, på något plan. Annars då? Vi brukar ju inte prata sådär direkt, och det beror mestadels på att jag inbillar mig (jag inbillar mig alltid alltför mycket) att ni skulle tröttna på mig om jag började orera om mina små krämpor och orosor. Låt gå för ett undantag eftersom min poesi bara blivit skit på sistone (se tidigare misslyckade försök här nedan), och jag inte har något vettigt att säga ändå. För tredje gången har jag fått Borrelia. Mest av allt är det irriterande, för jag brukar alltid vara så noga med att inspektera min kropp varje kväll före sänggång. Men för två veckor sedan missade jag en liten djävul (den satt på ett genant ställe) och sedan var det givetvis färdigt. Nåja, antibiotika i tio dagar, that’s that.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s