223. Den svala kokpunkten

På bakgården, där vi förr stapplade runda stenar
vid den mögelangripna fontänen, fladdrade
min hud som ett segel i vindöga.

Gungandet följde, överfört via mjuka, böljande,
former som rullar in över mig. Och huden blev
en svepning av solvarmt havsvatten.

Spänningen och njutningen av att glida ner i okända
sommarhav om natten, vid kuster som både är bekanta
och helt nya; sval och pånyttfödd och salig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s