218. Att drunkna i sig själv

Min inre värld är mest likt ett universum i det att den antingen expanderar eller dras ihop. Att utvidga det självet famnar då jag sluter ögonen kräver ett oerhört arbete, är knappt görbart, handlar mest om tro. Att försätta sig i ett tillstånd som är sant. Det är konsten. Åt andra hållet: att krympa ihop till mindre än ett russin går på ett andetag. I det fallet är russinets veck och vindlingar konsten, inte det faktum att du är mindre än ett russin.

Vilken skit. Jag ville skriva ett par rader poesi. Men det gick åt fan. Är inne i en period av starkt självhat. Vill att magsyran ska stiga över sina bräddar och dränka mig i min egen kropp. Varför? Jag minns inte längre. För en del av oss är det bara så. Livsstid. Och vi ler i mjugg, tysta, vana, då vi hör det glunkas och viskas. ”Pubertal”. ”Teatral”. Tro mig, det där har jag hört i över tjugo år. Det är såklart inte sant, inte hela sanningen, onyanserat och oprecist. I mig, och i många som liknar mig, finns något som till synes ser ut så, för ett otränat öga, men är något ganska annorlunda. Det finns hela folkslag som jag. Men lugn, vi är under utdöende. Inte ens våra egna orkar med oss. Vi finns inte, egentligen, sägs det. Vi är en schablon. En myt. Åtminstone något som borde krossas. Riktigt irriterande typer som borde ha vett att bara försvinna. Att vi byts ut mot något värre, och mer likt schablonen, är det ingen som ser, eller bryr sig om att se.

Vad svamlar jag om ikväll? Det där är kanske inte ens min röst? Vad vet ni? Jag kanske provar någons annan röst, som bara råkar vara lik min. Såsom han är, får ingen längre vara. I princip borde jag heller inte kunna vara det. Men jag vägrar att inte göra motstånd. Därför vill jag vara som han.

Advertisements

One response to “218. Att drunkna i sig själv

  1. Bara apropå:
    Igår pratade jag med min vän Helena om en undersökning som gjorts i Amerikat; några medicinare/psykaitriker har kommit fram till att 20% (tror jag det var) av människorna har en särskild sorts hypersensitivitet. Det bara är så. Det är ingen diagnos direkt, inget bokstavssyndrom, men tydligen ett verifierbart faktum. Betyder? Att man bör, om man hör till de 20%, värna om sig själv. Just den sensitiviteten, kom de också fram till (jösses vad intelligent), är ofta förekommande bland konstnärer, och bidrar till kreativiteten. (Men är mindre lämplig då man sitter i möten, och ska ta in både omedveten och medveten input från diverse schablonerade typer, t. ex. Exemplet snodde jag förresten rakt av från H.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s