214. Apophenia my true love

Tätar fogarna med barkade almslanor och njuter
av det döende unga livet som klibbar fast
på mina handflator.

Sliter sönder höljen likt hur jag brukar flå
hararna och smågnagarna; att känna livets
fukt dunsta, tunnas ut i rymden.

Fönstret är randigt. Regndropparna har
plöjt fåror i smutsen. Likt hur tron har
plöjt fåror i mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s