210. Fas 2: Glupskheten

Att konsumera än den ena och än det andra har blivit ett vedertaget begrepp för allt ifrån prylar och tjänster till mode, upplevelser, konst och litteratur. Det att sätta i sig något; att tugga och svälja. Äta.

Vissa finner själva användandet av det nya ordet förkastligt, andra finner förvandligen från att ex. läsa en roman till att konsumera en bok, moraliskt förkastligt, och är mer en kritik av betydelseförskjutningens innebörd.

Tyvärr beskriver ordet konsumera väldigt väl ett samtidsfenomen; hur vi förhåller oss till det ovan uppräknade och annat, och är därmed rätt använt. Vissa mänskor inställning till prylar och TV-serier är mest precist beskrivet meddelst denna lilla metafor: Att konsumera.

Men vi har gått ett steg till. Vi inte bara äter, vi hetsäter, trycker ner skiten i en sådan takt att vi storknar och blir alldeles vimmelkantiga.

Med andra ord, vi har gått från Fas 1: Konsumtionen in i Fas 2: Glupskheten.

Ett bra exempel är mängden amerikanska TV-serier, som bevisar denna tes hundrafalt. Det är inte bara ett smörgåsbord, det är en hangar fylld med smörgåsbord, och vi springer från bord till bord och rycker godsakerna från borden med våra bara händer och trycker käften full. Raglande, dräglande dårar. Allt får inte plats, så därför spyr vi upp skiten, och har glömt det efter två veckor (det är då ”gammalt”).

Ännu värre: Vi kan befinna oss i flera sådana överflödshelveten samtidigt; i TV-soffan twittrar vi om de tjugo inköp av skor vi drömmer om att göra i den snara framtiden, samtidigt som surdegsbrödet bakas i ugnen.

Ibland tänker jag att det vår tidsålder lämnar efter sig är pyramider som vi piskat varandra för att färdigställa, och det är pyramider av platt-TV apparater och skor. Böcker och TV-serier. Heminredningsstilar vi har hunnit sätta i oss. Idéer och politiska ideologier vi har prövat (okritiskt). Vid tjugo är jag kommunist, vid tjugoett är jag kristen anarkist, vid tjugotre är jag betongsosse, vid tjugotre och ett halvt är jag plötsligt nyfrälst, en månad senare tvivlar jag, två månader senare lockar den liberala traditionen, och vips! är jag nyliberal, för att en vecka senare nog tycka att det finns eviga värden, och pang! så är jag konsevativ (fast jag inte riktigt vill), men se det behöver jag inte gräma mig över länge, för snart är det revolutionsdags igen!

Våra kroppars söksystem, det som genom seklerna hjälpt oss att leta och jaga efter mat, är mycket mycket sjukt; ja, vridet till oigenkännlighet. Haywire. Det räcker inte med att ha bott i Stockholm, och ett år i New York. Nej, innan du är tjugofem ska du ha pendlat (!) mellan Stockholm, New York, Berlin och Casablanca. Slafs, slafs, slafs.

Just det: vi slafsar i oss livet, och det, det börjar inte bara bli ovärdigt, utan riktigt obehagligt. Snart förpassar vi oss kollektivt in i Fas 3: Tjockan.

Advertisements

6 responses to “210. Fas 2: Glupskheten

  1. ….land som är land
    som är avlägset land.

  2. Gunnar, det är bara obehagligt välbekant. Hur bryter man den onda cirkeln hos sina ättlingar, hur får jag barnbarnen att bli annorlunda? Är beteendet oundvikligt i den typ av ekonomi och (brist på) kultur vi lever i. Jag ställer inte frågorna i retorisk mening. Jag är fram till förtvivlans brant bekymrad för fortsättningen.

    • Ja, Thomas, jag önskar innerligen att att jag hade några bra svar att ge, för jag är också bekymrad. För att säga något positivt tror jag att du gör det mesta man rimligen kan begära av någon, nämligen att ifrågasätta samtidsutvecklingen genom att leva på tvärs med den. Att via konkreta livsval plöja vägen och visa att det finns hållbara alternativ är ingen dålig start. Men det kräver mod och energi, för det är aldrig lätt att leva delvis utanför samtiden. Hinner inte svara längre nu, måste se till middagen, men jag skulle vilja utveckla det här mer. Återkommer!

      Och tack för att du kommenterade, Thomas!

    • Thomas, jag är fullkomligt uppgiven. Det finns inga svar. Det jag är kommer att dö ut, och det du är likaså. Jag vill bara titta bort. Långt, långt bort.

  3. Gunnar, vi kunde inte vara mer överens. Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s