194. Sontag om ”Camp”


Camp sirenlampa.

To name a sensibility, to draw its contours and to recount its history, requires a deep symphaty modified by revulsion.

Susan Sontag, ut Notes On ”Camp”, 1964, en ganska underhållande liten (bortglömd?) essä. Vidare kan vi (jag och min/mitt spegelbild/hjärnspöke) läsa:

The whole point of Camp is to dethrone the serious. Camp is playful, anti-serious. More precisely, Camp involves a new, more complex relation to ”the serious”. One can be serious about the frivolous, frivolous about the serious.

Camp is generous. It wants to enjoy.

Camp sees everything in quotation marks.

Camp tunnelbanenedgång (Paris Métro) av Hector Guimard, 1904.

The hallmark of Camp is extravagance.

Camp is the attempt of doing something extraordinary …. the sensibility of failed seriousness

Varför läste jag denna essä? Varför skriver jag detta? Därför att jag har en känsla av att begreppet kitsch delvis har förvandlats till kitsch i händerna på vår tids litteraturkritiker. Det är ju visserligen ironiskt och lite kul att ett begrepp används på ett sätt så att det liksom speglar tillbaks på sin egen betydelse… Därmed, och dessutom, verkar damerna och herrarna litteraturkritiker ha glömt att viss kitsch kan vara Camp, och därför inte alldeles lika enkel att avfärda som dålig.

Annonser

3 responses to “194. Sontag om ”Camp”

  1. Aase Berg gick nästan in i väggen sist, i sina ansträngningar att tolka Tranströmer som kitsch.
    Skansen nästa, eller byta kelgris, kan det kallas.

    Men de här citaten gillar jag.

    • Tack! Det var en lite udda och rolig mini-essä Sontag skrev. Finns en del guldkorn, även om det nog gick lite fort för henne att skriva (så att tanken inte alltid hann med, men det märks knappt för hon var skarp som få).

      Ja, jag läste också Berg om Tranströmer. Ganska plågsamt. Och som du säger: hon försökte hitta ett sätt att krångla sig fram till att gilla det hon inte gillar. Vad hände med hennes (omtalade) integritet? Alla måste ju inte hylla Tranströmer, det får respekteras, också. Men det var samma visa med Lagercrantz. Lustigt att kultursfären å ena sidan är allergiska mot ett fenomen om det förekommer inom konsten, i ett verk, men helt blinda då samma fenomen förekommer i verkliga livet. Romantisering (och ikonisering) tänker jag på. Thente har varit ute och tagit en sväng om med kitsch-begreppet också, med flera andra. Helt plötsligt blir det så onyanserat. Förresten, jag är ju kanske för ung, men användes inte ordet camp ett tag i vardagssvenska om saker och ting? Att ngt. kunde vara camp? Görs det fortf.? Nej? Allt som först ser ”för mycket ut” kan ha kvalitéer.

  2. Jag tror begreppet camp hade en kort högtid vid 60-talets slut, 70-talets början. Alltså ungefär när Sontag skrev det här.
    Tunnelbanenedgången var helt underbar, f.ö.
    Ja, och sen blev ”A camp” ett band med Nina Persson, inte så tokigt det heller 🙂
    Vet du, jag tror jag avstår från att utforska kitsch-analyserna mer. Man blir bara irriterad.
    Heller en majbrasa, men inte ens det hinner jag idag. Sitter med text.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s