176. Kundera om privat och offentligt

För Sabina är det möjligt att leva i sanning och att varken ljuga för sig själv eller andra, bara utan publik. Så snart det finns ett vittne till våra handlingar, anpassar vi oss, med eller mot vår vilja, till de ögon som iakttar oss, och ingenting av vad vi gör är längre sant. Att ha en publik, att tänka på en publik, det är att leva i lögn. Sabina föraktar den litteratur i vilken författaren blottlägger sitt privatliv och också sina vänners intima liv. Den som förlorar sitt privatliv har förlorat allt, anser Sabina. Och den som frivilligt avstår från det är ett monster.

[…]

Franz är däremot övertygad om, att källan till all lögn ligger i uppdelningen av livet i ett privat och ett offentligt område: man är en person privat och en annan offentligt. Att leva i sanning innebär för Franz att avskaffa skrankorna mellan privatlivet och det offentliga livet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s