165. Svensk poesiscen; nuthin goin on at all

Kom igen, svensk poesiscen! Shit, du är en sorglig affär… En institutionaliserad grå byråkrat. Familjen är i malmö, och efter att ha: a) ätit frukost och lusläst tidningarna b) skrivit om hur björn wiman är hög på ragnarök c) löpt runt Djurgården d) ätit lunch o läst kundera, som visade det sig åter, är lite korkad, svag slutledningsförmåga alltså e) legat på soffan f) skrivit ut ett ex. av manuskriptet som ska till ett litet förlag nästa vecka g) druckit kaffe, så tänkte jag, va fan, låt mig dra förbi världspoesidagen på kulturhuset. Låt mig göra ett studiebesök. Kolla in dem på andra sidan de där tjocka glasrutorna vid sergels torg. Höll på att dö. Av tristess. Publiken var en sorglig samling halvdöingar med ena foten i graven. Kej, första läsningen var fin och fyllde ett syfte, mensen! Anders olsson klädd som om han var på väg ner i ett arkiv för slutförvaring. Hans poesi, ha! Blodlös och slätstruken. Hjärnan ville vända sig på rygg o dö. Då pallade jag inte mer. Hanna nordenhök kom försent var allmänt loj o blasé o tuggade tuggummi. Klädd i grått o småsexig. Men jag pallade inte att vänta. När hon läste hade jag redan offat. Låt oss hoppas att hon var lite hetare än resten av liken.

What goes on, Velvet Underground (LIVE)

Nuthin goin on at all.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.