163. Hur det känns

De sa att det skulle kännas tomt. Vad visste de. Sedan började jag säga att det skulle kännas tomt, säkert, när någon frågade. Bara för att ha något att säga, en utsaga som verkade vara allmänt accepterad. Vad visste jag.

Den här veckan, efter jag skrivit färdigt min roman förra fredagen, gick åt till att köpa papper, lasertoner, ett par billiga lådor, räkna på kostnaden, ta in offerter från några tryckerier, men ändå komma fram till att det var billigare att printa ut de sex exemplaren hemma.

Igår, efter att jag lämnat min familj på centralen, åkte jag runt i ett snöigt och skitigt Stockholm, med mina tunga paket i en blå IKEA påse. Det var öde i förlagsreceptionerna.

I sex år har jag levt med en roman. Först arbetade jag på kvällar och helger, sedan växte det, tog tag i mig, och drog mig med sig. Jag hade bara att lyda. Där fanns inget val. Ibland släpade det mig baklänges i håret. Jag sa upp mig från mitt välavlönade arbete. Skrotade min framgångsrika karriär. Levde på sparade pengar. Arbetade ensam, dag ut och dag in, heltid i ett och ett halvt år, oftast ute i vår gäststuga på landet. Hade ingen aning om vad det skulle leda till. Det var en kärlekshistoria. Romanen och jag. Romanen själv blev en tragedi.

Fyrahundrasextioen arbetspass. Jag vet eftersom jag har fört journal. Circa tvåtusenfemhundra timmar. Varje ord har fått utmana helheten. Hundratrettiofemtusen ord. Som mest tvåhundratusen ord. Där fanns aldrig något synopsis. Bara något okänt som lös ut ur mina ögon och ville fästas på papper. Några saker var kända. Fabeln. Enkel och dramatisk. Huvudpersonen. Ett par utgångspunkter om hur jag ville skriva. Fiktion så långt jag skulle förmå. Och några till.

Idag kan jag svara på den famösa frågan: Hur känns det? Det känns sorgligt mer än tomt. Som en skilsmässa från en älskad. Som att jag vill gråta. Det var dags, men det gick inte att förbereda kroppen, bara intellektet. Det är en värld som jag måste lämna. Lämna vidare. Jag hoppas så innerligt att den får många läsare och blir älskad. Det är den värd. Jag vill brista nu, när jag tänker på den.

När jag brustit färdigt, tänker jag begrava mig i arbete. För att börja glömma. Det är förmodligen ingen bra taktik, men den blir min. Nästa roman. Jag vet några saker.

Den här poesibloggen fortsätter, i sin vanliga långsamma takt. Att skriva poesi är ett perfekt komplement till att skriva prosa. Poesin upptäcker saker som går att bruka i prosan.

4 responses to “163. Hur det känns

  1. Gabrielle B

    Åh, det är därför du inte pallat med kommentarer.
    Koncentration. Jag känner igen en del.

  2. Ja, det har varit ett par intensiva år. En sjudjävla strapats helt enkelt. Är glad att jag aldrig varit rädd för att arbeta. Och jag älskar yrkesaspekterna av att skriva omfångsrika verk. Har inga problem med ensamheten, tycker om att arbeta i huvudet, är ganska strukturerad etc. Men att skriva en lång roman under småbarnsåren är att tänja sin stackars kropp och skalle långt, visade det sig.

    Att satsa allt på en roman, utan att vara etablerad, utan att veta hur den skulle utvecklas, är det läskigaste och underbaraste jag någonsin gjort. Känner stolthet mitt i skilsmässosorgen. Ganska ljuvt.

    Det här har varit min vak att sticka upp huvudet ur när jag kämpat på för hårt under isen, och jag tror inte att jag hade orkat kommentarer. Här är jag också när jag är som mest skör. Ett hårt ord då och jag hade vittrat.

    Och kommentarer kräver också ett ansvar, tycker jag. Att läsa och ta sig tid att svara dem som har tagit sig tid att kommentera. Men det är också väldigt trevligt, så tack Gabrielle : )

    Ps. Snart dags för ett nytt litt.quiz?

    Ds.

  3. Gabrielle B

    Så, ännu mera lycka till!
    Och: ett nytt Litt Qviz är i faggorna, absolut. Men även jag har mitt skrivandes innerland.

  4. Tack Gabrielle!

    Det förstås; kanske ska jag ta tag i det hela och sätta ihop ett quiz vad det lider. Kunde vara roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s