151. Vid bardisken

Jag vill resa mig nu, och fara till mitt ytterskär.
Där ska jag sitta, i den enkla stugan, och blicka
ut över det pärlgrå vinterhavet.

De soliga dagarna, en not ska jag dra, under isen,
och med möda fiska silversprattlande glömskor.

Tre ullfiltar ska isolera mig, om natten,
då ögonen vill bli två dioder på den blåsvarta
trasan.

Kaminen sjunger för mig, vaggar mig,
håller vakt. Men det ska komma.

Efter sol, kommer det,
det kommer, väntan kommer.
Ledan. Den grå eminensen.
Pärlemor.

Väntan på att skyn
ska falla tungt
som en byggpresenning.

Bönerna, om natten,
kom kom kom
droppar lossna.

Bliv,

betonghimlens pärlor,
mina gröna ögon.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.